- Publicerad 5 april 2015
- av Haidi Lindqwist
- Inga kommentarer
Route 66, dag 1–3
Jag var här på 80-talet och vi ställde ut på ”National Hardwareshow”, då världens största järnvarumässa. I sällskapet hade vi Ingemar Johansson, The Big Champ. Jag såg inte så stor del av Chicago då – det hände mycket annat. Men det är en annan historia…
En annan historia är alla svenskar som lever och har levt i Chicago. Håkan stötte på en kille vid ”rännan på toa” som kallade Sverige för sitt ”homeland”. Han var femte generationen av en invandrad svensk men har aldrig varit i Sverige. Men han var stolt över sin bakgrund.
År 1900 bodde fler svenskar i Chicago än i Göteborg och var den största ”svenskstaden” i Amerika. Staden räknade då 40 svenska kyrkor. Svenska inslag finns idag kvar i stadsdelen Anderson ville, i norra Chicago. Här finns bland annat livsmedelsbutiker, bageri, restaurang och North Park University med rötter i svenska missionsförbundet. Fakta: Wikipedia.
”Utflykten” till Wicker Park, en motsvarighet till Williamsburg i NYC är minnesvärd. Lägre hus, lägre tempo och älskat av Hipsters. Mycket skulle ligga runt Logan Square. Och det kanske det gjorde – men området var enormt. Så efter att både åkt tåg och buss och gått långt missade vi ändå Lula Café, där man kan välja på 165 olika sorters bourbons. Så det får bli nästa gång. Vad vi hittade vad Intelleigentsia som enligt SvD har Chicagos godaste kaffe – vi kan bara hålla med. Vi hittade också Revolution Brewey, ett mikrobryggeri med lokala ölsorter och restaurang. Väl värt all möda!
Längst upp på John Hancock Center, numera 360 Chicago, har man en magnifik utsikt över staden. På kvällen från Signature Lounge på 96:e våningen med en drink i handen och på dagen från utsiktsplatsen längst upp. Den högsta byggnaden som syns till höger är Willis Tower (mellan 1973-1998 världens högsta byggnad). När jag var här på 80-talet så hette byggnaden Sears Tower men bytte till 2009 till Willis.
I centrum finns området som kallas The Loop, namnet kommer från ”tunnelbanan” som ställts på ställningar ovanpå gatorna. Den byggdes redan 1892 så det skramlar och låter men ger en bra överblick över området. Sedan är det nära till Milleniumparken och konstverket Cloud Gate, sällan kallad annat än bönan.
Chicago ligger vid Michigan Lake som är USAs tredje största sjö och präglar staden i allt. 27 badstränder, bara det! Båtturen på floden och Michigan Lake gav oss en ny vy på skylinen – solen och den mycket underhållande guiden gjorde sitt till för upplevelsen.
Vad åt vi då? Rush Street är ett säkert kort för restauranger och barer. Mycket är det samma; hamburgare, Ceasarsallad, frites, jag ni vet. Men en hamburgare ni inte ska missa eller rättare sagt stället ni inte ska missa är Billy Goat Tavern. En trappa ner, 430 North Michigan. Ta en double cheese, lägg på så mycket gurka och lök du vill själv, köp en av deras egna öl och njut av de gulnade tidningsklippen och fotona på väggarna.
Imorgon innan vi lämnar Chicago ska vi äta frukost på Lou Mitchell, en ”diner” från 1923, och som är starten för klassiska Route 66. Jag hoppas att den ska bli en bra start på resten av vår resa…